Artikeln “Granskare som inte tål granskning” var tänkt att först publiceras i tidskriften Fokus, men p.g.a. omfattande drev i sociala medier och vad som säkerligen uppfattats av deras redaktion som hot från vänsterextrema så publicerades inte artikeln. Dagens Samhälle har dock civilkurage nog att att publicera samma artikel, dementera lögnerna kring reportagets uppgiftsinhämtning samt även belysa det faktum att vänsterextrema krafter försökt lägga locket på detta reportage.
Det som artikeln inbegriper är en redogörelse för hur tidigare dömda kriminella kommunister kartlägger sina motståndare och andra oliktänkande, något de skryter om.
Den redogör för hur de har fräckheten att stolt jämföra sig med de gamla östeuropeiska underrättelsetjänsterna på ett alldeles obekymrat sätt i sociala medier.
Den redogör även för faktumet att denna åsiktsregistrering inte bara är helt och fullt laglig utan dessutom hyllad och prisbelönad av etablissemanget.
Allt för att vi lämnat spelplanen på walkover, inte för att de är kompetenta på något sätt.
Denna ovannämnda artikel sammanfattar kort och koncist hur storkapital (i form av massmediernas samarbete), stat (i form av lagstiftningens godkännande) och extremvänstern vävts samman till en gigantisk och allt mäktigare förtryckarapparat under de senaste decennierna för att undanröja den svenska oppositionen och alla dess dissidenter.
Troligen det mest talande utdraget ur artikeln följer här:
“I dag sitter Researchgruppen med unika register med hundratusentals poster om människors politiska åsikter och privata tankar. En makt som Researchgruppen tydligt markerar i sina Twitterflöden. Eftersom man har journalistisk status omfattas deras person- och åsiktsregisteringar inte av personuppgiftslagen (PUL), och Datainspektionen kan ingenting göra.
Under våren 2013 ansökte till exempel moskén i Fittja om att få ha böneutrop i högtalare, vilket skapade protester. Researchgruppen twittrade: ”Ni som överklagar böneutropen till förvaltningsrätten. Tack för att ni skriver med personnummer.”
En person svarade: ”Får man fråga vad ni vill säga med det?”
Researchgruppen: ”Tänker att det är rätt uppenbart att jag skryter om vår övervakning av oliktänkande.”
Betänker vi då att vi faktiskt lever i ett samhälle där dessa register och underrättelsetjänster får existera och agera obehindrat så är det inte ens någon allegori att hänvisa till samhällsutvecklingen som orwellisk eller sovjetisk.
Visst avrättas eller skenavrättas inte dissidenter, istället karaktärsmördas de och tillåts mer eller mindre förföljas av rödgardister med etablissemanget i ryggen.
Visst skickas ännu inte vuxna människor till indoktrinerings- eller arbetsläger för sina åsikters skull, men barnen har skolplikt i ett utbildningsväsende som vill lära ut dåligt maskerad marxistisk teori och våra massmedier är nedlusade av kulturmarxister som propagerar 24/7 för sin världsbild.
Vi är redan mitt i den process som har det totalitära förtrycket vid ändstationen, vi är till och med på sluttampen av den processen. Hela apparaten för att kunna realisera det röda monstrets fulla kapacitet, är på plats.
Allt som nu saknas för politruckerna är mer lagstiftning mot oppositionella, vilket man diskuterar i detta nu.
Ex. diskuterar man i vår tid om man kan dra in presstöd för oliktänkande tidningsredaktioner, om man kan förbjuda uttrycket av stöd för vissa ideologier och historiska personer, förbud mot att få uttrycka annorlunda uppfattningar om vissa historiska händelser, förbud mot att få uttala vissa vetenskapliga faktum.
Man diskuterar t.o.m. något så absurt som att förbjuda att ö.h.t. få organisera sig i vad makten vill stämpla som “nazistiska” organisationer, en mycket godtycklig stämpel i vår tid.
Allt detta känns igen från både Inkvisitionen – i vetenskapsfientligheten – och från Sovjet i fientligheten mot avvikande ideologier.
Av allt detta kan vi dra slutsatsen att det blir allt viktigare att vi diskuterar hur vi löser problemet med den beskurna yttrandefriheten ur ett organisationsperspektiv.
Vad krävs av en framtida organisation som ska överleva det totalitära tidevarvet?
Det krävs underjordisk organisering, det krävs noggrann planering, det krävs principfasta män och kvinnor med en okuvlig frihetslängtan och enorm offervilja, det krävs att Du engagerar Dig i frihetsrörelsens motstånd och lär dig hur man allra säkrast och tryggast kan göra en skillnad anonymt, inifrån förtryckets system.
Hoppet lever ännu i det faktum att vi idag har ett redskap som inga dissidenter i de historiska totalitära staterna någonsin haft, nämligen Internet. Vi kan ännu göra ett motstånd som kan få tyrannerna att bäva. Vi kan slå till från ingenstans och dra oss tillbaka i lönndom tack vare detta redskap. Vi kan förbli anonyma och omöjliga att spåra eller förfölja om vi lär oss använda Internet rätt. Så frukta inte utvecklingen även om den kan verka mörk, för genom att lära dig mer om hur morgondagens kamp ser ut så kan du fortfarande göra motstånd och kan göra skillnad för kommande generationer.
Du kan agera för att återinföra frihet och rätt för vårt folk och land trots mörkermännens planer.
Förbjud förbuden!
Leve Friheten!